Home sweet home

Ja, så var vi åter samlade, jag och min familj. Under några dar ska vi njuta av varandra och sen är det "back to normal" som gäller.
Skönt med svalkan, skönt att sova i min egen säng och så var det väldigt gott med den goda maten som familjen bjöd på vid hemkomsten.

Sista brevet från Lira, Uganda

På chatten lördag den 14 april kl 08.00 (Robert-svart, Ami-rött)

Vårt flyg går iväg på måndag från Kampala till London
men eftersom Major Goff (Godfrey) Payne är här med Kommendör Odegaard
så åker vi ner med dem idag istället för att vår chaufför och bil ska åka ner med oss imorgon
Så vad gör ni under detta dygn?
Eftersom kommendören är på besök så har vi möjlighet att följa med i det programmet men vi kan också "göra stan om vi vill"
Antagligen hänger vi med runt i allt
Och så flyger ni till London på mån. Vad händer när ni kommer fram dit?
Damaris åker hem till sin syster packar om och flyger nästa dag till Portugal för att möta sin pojkvän för en veckas semester.
Donald Odegaard åker hem till sig och jag bor på Ibis hotell vid flygplatsen för att under tisdag förmiddag gå igenom debriefing med Gordon.
Sen flyger jag hem till dig...ca 17.15 på Arlanda
Ok. Nu ska vi snart äta frukost, har slängt in chiabbattan i ugnen och en kopp te till det kommer att smaka bra. Dricker de mycket te i Lira?
Nä, mest kaffe, om du inte menar lokalbefolkningen förstås för de dricker afrikanskt te
-de har lite extra krydor de lägger i teet
Gott?
Så där - har smakat bättre.
Är det nåt du smakat där som du kommer att längta efter här hemma? …eller är svensk mat allra bäst, helt enkelt?
Den färska frukten, Annanas, guava, Po po… Maten är ok här men inte så varierad - Jag gillar ju mat från alla möjliga länder...men visst saknar jag svensk husmanskost just nu
Vad ligger på önskelistan?
Stekt fläsk med löksås, men annars vilken husmans kost som helst, pitepalt/kams går också bra!
Det gissade jag visserligen, nåt annat?
Nä, inte just nu

lite småsnack(s)

taget från msn-chatten:
Ami:
Nu har ungarna bestämt sig för att värma ostkaka till morgonmål! Jaja, är det lov så är det!
Just nu snöar det här!!! Och vi som ska grilla idag...
Robert:
hmmm blev avundsjuk på grillkorven igår och nu frestar du med Ostkaka...
Här har vi precis slaktat en get och fyra kycklingar
vi ska ha en liten fest med våra medarbetare och deras familjer
så det blir lite charecoal här med...
Ami:
... sju dagar kvar :) sedan är du hemma, debriefad och klar...
Robert:
mmm...jag längtar. Fast här vill kollegorna att jag "måste förlänga mitt uppdrag". Och visst, det finns så mycket att göra...

Hej!
Jag tänkte att jag skulle skriva några rader om hur det står till här nere i Uganda, nu när det snart är dags för mig att lämna Lira.
Det är med blandade känslor som jag ser fram mot den närmaste tiden å ena sidan längtar jag efter att får träffa Ami och barnen och resten av familjen, samtidigt så är det så mycket som behöver göras här och tiden är så knapp. De lokala medarbetarna säger om och om igen att jag måste förlänga min tid här minst med ett par månader till.
Att skiljas från människor som har blivit mina vänner är svårt men samtidigt något som jag var medveten om redan innan jag for. Det mesta av tiden har jag dock inte "tid" att tänka över det utan allt flyter på i en väldig fart.
Igår var jag och Jasper ute i två läger för att dela ut ett certifikat till ca 200 av våra "caregivers" som ett litet tack för deras arbete och som bevis för dem om den utbildning de fått och det arbete de utfört.
Vi besökte Obim och Appala som liger i Appala subcounty. De har på dessa platser redan börjat utlokalisera ECD verksamheten till de omkringliggande byarna. I Obim har de startat 2 ECD:er "Under the mango tree" och i appala har de startat ytterligare 8 nya ecd:er "Under the mango tree".
Det har gått ganska fort och vi visste om en i Appala som vi besökt tidigare och lovat att ge lite hjälp i form av en vattentunna på ställning och vattendunkar för att barn och vuxna i ECD:erna skulle kunna ha vatten under dagen.
Vi har nu fått beställa ytterligare 10 tunnar med ställningar och det kommer hela tiden in förfrågan om flera. Tills nu har vi delat ut ca 10 vattentunnor på ställningar och ca 30 st 20-liters vattendunkar för att kunna hämta vatten att fylla dem med.
På många platser är det en promenad på en ca 5-6 km för att hämta vatten och många gånger saknas det bra förvarings- och transportmöjligheter för vatten.
Behoven är alltid större än vad vi kan fylla.

En tragisk men belysande berättelse är den som Damaris berättade för mig här omdagen när hon och Alison kom tillbaka från ett lägerbesök. När de talade med några caregivers så var det en ung kvinna som kom fram och räckte sin ca 6 månader gamla son till Damaris och sa "ta honom", Damaris försökte lite lättsamt säga - om jag gjorde det skulle du nog bli mycket ledsen... Men modern
svarade "nej, ta honom jag kan inte föda honom och min man är en odugling (troligen alkoholist). Så snälla ta honom med dig hem..."
Även om vi önskar att vi kunde göra det ibland så är det inte möjligt men det visar på den stora nöd och svält som ändå härskar här i Uganda och andra platser i Afrika.

Nu är det strax påsk och Life Line Center har bett mig att predika där igen på påsksöndagen i den engelska gudstjänsten. (tydligen tyckte de om det förra tillfället när jag var där och har bett Pastorn att be mig komma igen...) Normen är att predika i minst en ½timme gärna mer... så jag har ett spännade uppdrag framför mig att förbereda söndagens tal.
Be gärna för mig och församlingen. Gudstjänsten börjar kl. 7 och de flesta kommer mellan kl. 8 och 8.30 varefter predikan brukar börja ca kl.9 och gudstänsten avslutas ca. kl.10 -10:30 beroende på hur länge pastorn talar.
Efter det börjar en gudstjänst på det lokala språket lou.

Snart så vänder jag kosan hemåt den 14/4 reser vi (jag och Damaris) ner till Kampala med Ugandas OC Goff Payne och kommendör Donald Odegaard (som bl.a. är chef för IES) för att den 15/4 vara med på invigningen av det nya CHQ i Kampala. Den 16/4 flyger jag sedan till London samtidigt som Damaris och Den 17/4 genomgår jag min debrifing innan jag sedan flyger hem till Sverige och landar (förhoppningsvis) ca 17:15 på Arlanda där familjen min möter upp.

Upplösningen?!

Det bidde ingen surströmmning.... den långa resan ner hit hade snabbat på jäsningsprocessen så det var bara surströmmnings soppa kvar i burken...

... men våra lokala medarbetare (för inte att säga de internationella) var inte allt för ledsna.. Lukten var dock den rätta vilket kan ha varit en bidragande orsak till den allmänna lättnaden...